Sparktåget

Ett minne från Roland Junerup (f Andersson, skolgång 1948-55)

"Det var ju alltid snöiga vintrar förr! Jag minns att sparken blev ett vanligt hjälpmedel för att komma till och från skolan. Självklart kom alla sparkar till glädje under rasterna. Vi ordnade långa tåg på kyrkvägen. Den som ingen spark hade fick åka med på ledig plats, fram eller bak.

Det kunde bli långa tåg. Kanske 10-15 sparkar hoptryckta och de som stod längst bak satte upp farten. Jag minns inte att någon bil skadades! Däremot blev min spark ordentligt skev en gång jag lånade ut den.

Jag bävade för vad pappa skulle säga när jag kom hem med en spark som inte gick att använda. Jag fick nämligen bära hem den. Han lyckades ändå återställa sparken hyggligt men än idag drar den lite snett åt vänster."